LINA

Det vi brukar ha i hästens mun är något som alla nog har en åsikt om. För jag menar vilket ska man använda? Tränsbett eller stångbett? Tredelatt eller tvådelat? Ett rakt bett eller ett med tungfrihet? Långa eller korta skänklar? Ja man skulle kunna hålla på med dessa frågor hela dagen men finns det några vettiga svar på dessa väldigt förvirrande frågor?

Mitt svar på den frågan skulle nog vara nej. För det finns så många olika uppfattningar, tankar och åsikter om vad man borde ha i hästens mun. 

Alltså kommer det här inlägget att handla om min uppfattning, mina tankar och åsikter kring detta vi kallar bett.

 

Ett tränsbet är ett bett med ringar på sidorna där man fäster sidostyckena och tygeln. Ett tränsbett är oftast delade på olika sett, det finns olika tjocklekar, Ringarna ser olika ut. Men alla tränsbett fungerar ungefär på samma sett.

Tränsbettet ger ett tryck mot hästens mungipor och får en lite uppotresande verkan på hästen.

Ett tvådelat tränsbett fungerar så att när man tar i tygeln viker sig bettet på mitten och klämmer då på hästens käke, och tunga. Det blir nästan som om när man knäcker en nöt med en såndär "nötknäckarmojeng".

 

Det tredelade tränsbettet funkar inprincip på samma sätt som det tvådelade tränsbettet. Fast det formar sig bättre efter hästens mun. 

 

Sedan finns det eggbett och tränsbett med parerstänger. Men båda typerna är antingen tredelade eller tvådelade. 

 

Ett rakt tränsbett formar sig absolut ingenting i hästens mun.

 

Ett waterfordbett är delat många gånger så det blir som små kulor och bettet fomar sig väl i hästens mun. Men vissa hästar kan uppleva det delade bettet som obehagligt.

 

Många pratar om att stångbett är väldigt "skarpa" bett pågrund av hävstångseffekten och att ryttaren blir väldigt stark med ett stångbett. 

Jag skulle nog säga att det aldrig finns ett bett som är skarpare än ett annat. Jag skulle säga att det bara finns ryttare som brukar betten på olika sätt som gör att vissa av dem upplevs som skarpa. Tilll ex.) En ryttare som endast drar och sliter i hästens mun kanske inte borde använda ett bett alls utan försöka hitta en ny hobby. Men en ryttare som är mjuk i handen och vet att tygeln är direkt kopplad till bettet som ligger direkt i hästens mun kanske det skulle kvitta om hon/han använde ett stångbett eller inte.

Allt handlar om hur man brukar bettet.

 

På stångbett finns det en överskänkel och en underskänkel. 

Ett bett som har korta underskänklar får mindre hävstångseffekt men alla små tygeltag får invekan på hästen. Kedjan blir även spännd fortare. Så ett bett med korta underskänklar kanske passar bättre till en lite mer erfaren ryttare.

Ett bett som har långa underskänklar får då en kraftigare hävstångseffekt men små tygeltag får inte lika kraftig inverkan på hästen. Det tar längre tid att få kedjan spännd på ett stångbett med långa underskänklar. 

 

S-formade skänklar får något uppresande verkan.

 

 

Om man prövar att svälja så märker man att tungan åker lite uppåt. Samma sak är det för hästar. Men om man har ett helt rakt stångbett som trycker lite mot hästens tunga hindrar det hästen från att höja tungan och att svälja. Det är få hästar som gillar ett helt rakt stångbett.

Men om man har tungfrihet på ett stångbett så kan hästen höja tungan och svälja. Det finns olika höjder och längder på tungfriheten. Det är mycket beroende på hästens behov som avgör vilken höjd och längd man ska ha.

Sedan kan man kombinera stångbett med tränsbett och det finns jätte många olika stångbett. Jag kan säkert bara en tredjedel av dem betten.

Någor jag gillar är bettlöst då man inte har något i hästens mun.

 

Så min slutsatts är att man borde anpassa betten för både häst och ryttare, att inget bett är skarpare än ett annnat utan det är hur man använder dem, och att man borde lyssna på sig själv och hästen om vilket bett som är bra för just sin häst.

 

Detta var vad jag tycker om bett och mina åsikter om bett.